Conny Palmkvists dotter Lova har autism och en utvecklingsstörning, vilket påverkar hela hennes och familjens liv. I boken Nästan bra på livet skriver Conny genom lyriskt färgad prosa om Lovas liv-från födsel, till förskoleåren och upp i skolåldern, för att andra föräldrar i samma situation ska ha en bok att söka stöd och styrka i, när livet blåser.
När Lova föddes hade Conny länge längtat efter ett barn. Snart blir det dock tydligt att Lova inte är som alla andra barn. Hon är i sin egen värld och kämpar ovanligt mycket med att hantera förändring och motgångar. Vid fyraårs ålder kommer diagnosen autism och utvecklingsstörning och även om det var väntat, mycket på grund av att Lovas mamma är förskollärare och har stor erfarenhet av barn och Conny länge arbetat med barn som har funktionshinder, valde Conny att söka visst stöd i böcker. autism, autism
-Jag hittade två böcker som jag tyckte var bra ,det fanns inte fler enligt mig. Nu har det ju gått ännu längre tid, så de föräldrar som får beskedet idag behöver mer uppdaterade böcker. Boken är en produkt av den öppenhet vi försökte ha när vi fått beskedet. Jag kan ju skriva, så jag tänkte att då kan ju jag skriva en bok och bidra på så sätt, säger Conny Palmkvist. autism. autism
Både före och efter att Lova fått sin diagnos möttes föräldrarna ibland av oförstående människor och i takt med att Lova blev äldre eskalerade det. På utsidan såg hon ut som sin ålder, men mentalt var hon kvar på ett yngre stadie. I boken beskriver Conny en händelse, där Lova sitter i barnvagn med napp i munnen och en främmande tant rycker ut nappen ur munnen på henne och säger att hon är alldeles för gammal för att ha en sådan. Även andra kunde reagera och säga saker som ”men hon ser ju helt normal ut” eller“stackars er, så synd”.
-Man får välja att inte reagera. Det som frustrerar mig är att de inte kan sätta sig in i situationen. Det räcker ju att man funderar över de egna barn man har, även om de inte har någon funktionsnedsättning. Skulle man efter flera år med dem vilja“fixa”dem så att de blev annorlunda?
Lova är ju vår dotter, vi känner och älskar henne som den hon är. Skulle hon“fixas”skulle det inte vara vår Lova,säger Conny Palmkvist. Innan Lova började prata hade de försökt få henne att kommunicera genom tecken och bilder, men det fanns inget intresse från Lovas sida för det. Plötsligt en dag, efter att hon hade sett en specifik film och plockat upp ett ord därifrån, började hon prata. Conny beskriver det som en stor förändring som gjorde både Lovas och föräldrarnas liv lättare.
-Det är ju en otroligt stor frustration för personen ifråga att inte kunna kommunicera, vare sig det är ett barn eller en vuxen. Glädjen över att hon började prata kom ur en rent praktiskt synvinkel, plötsligt blev hela livet lättare för vi kunde förstå henne, säger Conny Palmkvist.
Lova har sedan några år tillbaka en lillebror som inte har någon funktionsnedsättning. Nu är det han som är “äldre” fast han egentligen är yngre.
-Det handlar inte om att förvänta sig några stordåd i hennes utveckling, utan man firar att hon kan uttrycka om hon är hungrig, arg eller glad och att hon numera kan sköta vissa saker själv. Man gläds åt de små sakerna med Lova, säger Conny Palmkvist.
Conny Palmkvists bok – Nästan bra på livet , hittar du bland annat här på Adlibris
Foto: Mickael Tannus
Publicerad av Kids&Family